omjagkanhjalpa.blogg.se

Det är vad jag känner. Ren ångest att behöva gå tillbaka i tiden till de där läkarbesöken där jag skulle möta den värsta läkaren jag någonsin mött. Hon som jag gav chans på chans för att jag ville ha hjälp, istället fick jag ingenting annat än att känna mig såå ovärd någonting....

 

Nu är vi inne i 2012, den 4e januari för att vara exakt. Det första besöket på den här vårdcentralen med den här läkaren.

 

Vi kan kalla henne "Grå K". En äldre kvinna som borde gått i pension för längesen enligt mig. Hon hade bestämt sig redan innan hon mötte mig om vad jag var för en person. Märktes att hon såg mig som en ung tjej som hade psykiska problem, ingenting annat.

 

Första besöket så ställde hon sina frågor om hur länge jag haft bekymmer med värken. Jag redogjorde min historia så långt som jag hade möjlighet. Hon var även intresserad i vad jag jobbade med och hur jag levde.

 

Hon tog upp saker som stod i min journal sedan tidigare. Bla när jag fick diagnosen depression.

"Mår du bra?" "Har du pojkvän eller lever du själv?" "Hur mår du på jobbet?" m.m.m.m.m.

 

Hon frågade varför jag gått till så många olika med mina problem och varför jag åt de tabletterna som jag gjorde.

 

Det märktes att hon testade mig. Jag fick hela tiden tänka på vad jag sa, hur jag svarade på frågorna för det märktes vad hon var ute efter...

 

Kunde komma med följdfrågor på vissa saker som var helt uppenbara till att hon ville se om jag hade psykiska bekymmer.

 

Tex när jag berätta om mitt då nya förhållande (som jag lever med idag) och sa att det kändes så rätt, så givet att det skulle va vi då får man följdfrågan: "Aha har du känt så förut? Att det är rätt och det bästa som hänt dig"? "Joo så har man väl kanske sagt men det är först nu jag verkligen vet att det stämmer..."

 

"Ditt jobb, vill du tillbaka till samma när du blivit fri från din sjukskrivning?" Osv... det bara fortsatte med massa frågor där man såg vilka svar hon var ute efter men inte fick... Det är svårt att få ner i skrift men känslan som jag kände då och som kommer så fort jag tänker på det är vidrig och har etsat sig fast...

 

Jag minns att hon var lite lätt upprörd över smärtlindringen jag åt - det kan man även läsa i hennes journalanteckningar. Så hon satte ut dem allihop. Kvittade ju ioförsig eftersom ingenting hjälpte ändå...

 

Jag minns två citat från henne som hon hela tiden sa "Det är inte farligt att ha ont" och "Livet är smärta". Den sista är fin va? ;)

 

Hon satte också diagnosen Lumbago och så tyckte hon att jag verkade ha oro och rädsla för det onda....

 

Jag skulle fortsätta med Panodil 1g x 4 enl tidigare ordination och sedan satte hon in Tryptizol som jag skulle ta till natten. Tryptizol skulle gå på nervsmärta sa hon men jag fick se att det även är en antidepressiv medicin... Ni behöver inte ens fråga mig om vilken anledning jag tror varför hon egentligen satte in dem... Men sådan duktig patient som man är så följer man ordinationen och visar på att man tror på vad läkaren säger.

 

Jag blev sedan uppsatt på ett återbesök efter 2-3 v, tid till sjukgymnast innan det och längre fram skulle jag få träffa ortoped.

 

De kommande inläggen nu kommer att handla om Grå K ett tag för det vart några besök hos henne och inte var de trevliga....

Jag blir det bara om och om igen. Överväldigad. Får sådan fin feedback och stöd på den här bloggen. Sådant som jag aldrig hade väntat mig. 

 

Ni är fantastiska och ger mig styrka i att fortsätta skriva. Fortsätta att berätta och blotta mig i vad jag har varit med om och är med om.

 

Tack för att ni finns. Tack för att ni stöttar mig.

 

KÄRLEK

 

Har efter tips bestämt mig för att testa ett pulver som heter MSM. Kommer detta att göra mig bra nu?

 

Pulvret kommer från Svenskt Kosttillskott.se

Utvärderingen startar from idag!

 

 

*fingers crossed*

Igår hade jag och min bästa 2-årsdag och hem kom han med tre röda rosor.

 

Så klassiskt. Så vackert. Så underbart.

 

För mig så symboliserar rosen flera sidor av livet och kärleken. Stjälkens taggar är livets olika törnar. De kan göra väldigt ont men står man ut så leder de upp till något så otroligt fint och det blir bara bättre. Rosenbladen är kärlekens värme, omtänksamhet och med de mjuka linjerna är den så vacker.

 

Tre små röda - Tre små ord

 

Jag Älskar Dig

 

Det första inlägget är alltid så spännande, vad skall man skriva? Hur vill folk att det skall stå? Vad vill JAG att det skall stå? Hmmm.....??

 

Detta är en blogg som jag bestämt mig för att starta då jag hoppas kunna sätta ord och förklaringar på något som för många är svårt att förstå - hur det är att leva med kronisk smärta. Sådana här bloggar finns det många utav i alla dess former men detta är mitt sätt att se på det och hoppas att jag kanske kan hjälpa någon. För är det något en person som lever med ständig värk vill ha så är det hjälp - att få bli sedd och hörd och någon som finns där för en när man själv inte orkar längre..

 

Jag är en 27-årig tjej som levt med värk i snart 11 år. För några månader sedan fick jag diagnoserna Fibromyalgi och Ehlers Danlos Syndrome (EDS) som innebar ett fortsatt liv med ständig värk och att få höra orden - "Du får lära dig att leva med det här och göra det bästa av det".....

 

Jag skall försöka ge er min bild på hur jag har haft det under mina år tillsammans med värken. Värken som nu känns som en andra person, en elak tvilling som bor i min kropp och som aldrig vill eller kommer försvinna och som gör allt för att påverka mig och mina dagar/nätter till det värsta möjliga. En person som jag helst av allt vill skiljas ifrån men som läkarna, psykologerna, kuratorerna, sjukgymnasterna mfl säger till mig att jag skall "lära mig att leva tillsammans med" - "bli vän med" - "acceptera Värken".... Hmmm det är lättare sagt än gjort vill jag lova... Men har jag något val?

 

Hoppas ni kommer finna en något så intressant läsning här och jag hoppas att jag kommer att orka hålla er sysselsatta och mig själv med återkommande inlägg. Bloggar är lätta att starta men svårare att hålla vid liv...

 

Den kommer även handla om hur jag fyller mina dagar med liv, hur jag får de att gå runt trots att Värken gnager, moler, hugger, krampar, svider, bränner, sticker, värker..... Den gör allt den kan för att bryta ner mig, men jag är en kämpe och jag vill må så bra som möjligt och gör det jag kan för att göra det också...

 

Välkomna and Enjoy!