En månad sen sist
Nu var det en hel månad sedan jag skrev några rader här. Det har varit en tuff månad blandad med värk och annan sjukdom. Har dragits med yrsel sedan lucia som höll i sig tom julafton. Blev flera besök till både vårdcentral och akuten men inget kunde de göra... En trodde på spänningsvärk, sa till mig att käka ipren o vila. Sen att jag ätit både ipren plus starkare alvedon o vilat ganska många dagar å att det inte hjälpt spelade ingen roll.. hon behandlade en som om hon ville klappa en på huvudet åsså kom det fina lilla hånleendet "För å att det ska hjälpa måste man äta det kontinuerligt".. Jo jag fatta det å har gjort under många år men det är ju mitt problem att det inte hjälper men det struntar de ju att lyssna i en del... jag kan ju omöjligt ha rätt å känna min kropp bäst utan det vet såklart hon....
Nu tampas jag med huvudvärk och illamående som inte verkar vilja försvinna men det är bara å hoppas det ger sig för sjukvården vill jag helst undvika att få uppsöka....
Något som är positivt är att jag skall börja på en smärthanteringskurs nu i januari och jag är faktiskt förväntansfull fylld med lite hopp om att detta kan bli bra... Jag har gått från skeptisk till att ändå tycka det ska bli roligt å spännande :) Hoppas det blir bra!
Har gått och kämpat länge nu med diverse.. jobbiga händelser blandat med värk gör att energin trappas ur... Märkt att jag blivit oerhört känslig och i huvudet har hjärnspökena flyttat in som gör allt de kan för att bara förstöra.....
Men allt jag kan göra är att kämpa på å försöka ta hjälp. Har insett att jag behöver mkt hjälp och ffa se till att ta emot den. Håller på att tappa bort mig själv. Får alltid höra att jag är så positiv och stark - och den tjejen känner jag själv håller på att försvinna ifrån mig... och det vill jag INTE!!!!
Så kursen hade inte kunnat komma mer lägligt nu... det finns hopp och jag ska bli bättre. Jag ska bli mig själv igen. Och jag skall försöka acceptera min värk som mer vän än fiende - även om vi kanske mest kommer att bli mer som ytliga bekanta än bästa vänner....
Fortsätt gärna följ mig i min resa även om inläggen ibland är få och kommer sällan. Jag hoppas på att kunna bättra mig även här.
Tacksam över den fina familj, vänner, kollegor och bekanta/läsare som finns där och stöttar ♥
