Publicerad 2013-10-08 15:15:30 i Allmänt,
Sedan går tiden och några år där jag söker hjälp men ingen hjälp går att få då det inte finns några fel, alla blodvärden är bra. Röntgen är ua - utan anmärkning och sådär är det.Då och då får jag frågan vad jag har gjort tidigare (i sportsammanhang osv) och när man svarar dansat under många år får man då höra: "Dans är ingen sport." "Det är dansen som gjort dig sån här". "Dans är ingen träning". "Du är överrörlig". Och så fortsätter det - dans är lika med usch och fy och där har du din förklaring till varför du har ont. "Hem och träna med dig så ska du se att det blir bättre.."Tjaa det är klart träning är bra, det får ni inte tro än att jag tycker annat men något som är så typiskt för den oengagerade humanvården och sjukvården är att säga det och sedan släppa sin patient. Det är upp till patienten att fortsätta hålla kontakten och kämpa. Fortsätta att tjata och BE om hjälp. Gör du det inte kommer ingen se dig och om du verkligen försöker gå till botten med det - tjaa då kan du få va med om mycket..Det är lätt att inläggen blir långa men min historia har pågått under flera år och pågår fortfarande så så kommer det att förbli.Finns en del som jag hoppar över. En del som jag kommer att komma tillbaka till. Men något som vi alla med kronisk smärta nog har gemensamt och upplever både en och två gånger - det är en sjukvård som är för dåligt utbildade i hur de skall behandla sådana här patienter. Ett tydligt exempel kom att drabba mig i november 2011 och en bit in i 2012 men det skall jag berätta om imorgon...Kram & Kärlek till er <3